Varför drömmer jag om söta hundvalpar som drunknar?

Jeppe och Johannes har just tytt min dröm och jeppe kom fram till att det handlar om att forsen är livet och hundvalparna är barnen som jag inte skaffar. Och Johannes tror att hundvalparna symboliserar det oskyldiga inom mig som håller på och drunkna. Å andra sidan brukar jeppe överdriva, och johannes har just spelat en lite korkad rövare i en norsk barnfilm vars enda vapen är ett nät och han snor svampkorgar av folk och blir slagen med döda gäddor så jag vet inte om jag kan lite på någon av dem.

Måndag morgon. Kallt i huset innan vi fått igång kakelugnen och köksspisen. Sockan sitter som en stenstod längst ut på kanten av bordet och blickar ut i intet. Rör inte ett morrhår. Hon är sur – det syns på ryggtavlan. Nu är hon i stadiet där hon totalignorerar, snart kommer det gå över i sabbarstadiet. Mycket riktigt. Efter ett missnöjt pip börjar hon klampa runt på bordet, så farligt nära ljusen att vi måste släppa allt vi har för att försöka förhindra att det tar sig i pälsen ( flera gånger bör tilläggas ) . Hon ställer sig i vägen för datorn, sticker ner huvet i kaffekoppen, pirkar ner småsaker från bordet och är så mycket i vägen hon bara kan. Öppnar man dörren vill hon inte gå ut. Den stora frågan är vad hon egentligen vill, troligtvis ha mängder med mat – det enda vi liksom inte kan ge henne för att hon är tjock som en liten ballong.

(har gett upp att försöka få den åt rätt håll. Du får ta datorn och vrida den 90 grader åt höger. ok? )